Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.

Du själv oss uppenbarar

den nåd som var av evighet,

som är och evigt varar.

Där nöd och sorg ett hjärta tär,

där någon tröst och råd begär,

du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,

de trötta och de gamla,

de sjuka, fattiga och små

du vill kring dig församla.

Av det i världen intet var

åt dig ett folk du utvalt har,

som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,

du löser träldomsbanden.

Där bland betryckta fram du går

Guds rike är för handen.

Du, Herre, själv dess spira bär,

när du mot oss barmhärtig är.

Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är

den som din kärlek tvingar,

den som ej tack och lön begär,

men tyst sitt offer bringar,

som går med glädje där du går,

och tacksam är att dig han får

i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,

som liv från ovan föder.

Den eld i din församling tänd

som av din kärlek glöder.

Oss alla hjälp, att vi förmår

vad vi av dig för intet får

med fröjd för intet giva.