Blomstra som en rosengård

1. Blomstra som en rosengård
ska de öde marker,
öknar ska i Herrens vård
sköna stå som parker,
mötas ska i strålars dans
Libanons och Karmels glans,
Sarons ljuvligheter.

2. Stärk då alla svaga knän,
armar som sågs falla!
Sav går upp i vissna trän,
Gud vill nå oss alla,
resa upp vårt sjunkna mod,
värma upp vårt tröga blod,
ta vår sorg och fruktan!

3. Herren kommer, Gud med oss,
tron på honom väntar,
han på fienden går loss,
segern hem han hämtar. 
Allt han ordnar på så sätt:
satan får sin fulla rätt,
dubbel nåd får folket.

4. Blindas ögon öppnas då,
döva kan då höra,
de som inte orkat gå
glädjesprång ska göra,
den som förr var tyst och stum
sprider evangelium,
jublar till Guds ära.

5. Så i Herrens helgedom
skönt Jesaja spådde.
Tiden rann och dagen kom
som med liv oss nådde,
med Guds Son, med Frälsaren,
som gör folk av fallna än,
paradis av öknen.

6. Ära vare Fadern nu
med sin Son, sin like!
Han med Anden råder ju
i vårt himmelrike.
Döva som i tysthet led
öron får att höra med,
stumma läppar sjunger!

7. Sjung där marken än är hård
om vår Gud, den starke:
blomstra som en rosengård
ska de öde marker,
mötas ska i strålars dans
Libanons och Karmels glans,
Sarons ljuvligheter!  

Store Gud och Frälserman

1. Store Gud och Frälserman,
vem är den som liknas kan
vid din gudoms stora kraft?
Ingen har från Adam haft
sådan far av evighet,
sådan mor, vi ser ju det,
ingen här din like vet.

2. Döparen, o store Gud,
som gick före med ditt bud
att bereda väg åt dej,
han så ödmjuk möter mej,
kallar sej en annans röst,
ropande i väst och öst, 
sänd med både dom och tröst.

3. Han ej värdig känner sej
att ta av en sko på dej.
Vad är då jag Adams barn?
Skugga, stoft och damm och skarn!
Jag är inte värd att stå
på den jord du trampat på
eller i din förgård gå.

4. Men, du skott från Davids rot,
jag vill dej med bön och bot
reda plats och hjärterum,
som du vill i varje tum.
Gör det du som gör det bäst,
kom dit in och var min gäst,
ge en salig julefest!

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 2017