O hur länge ska ett hjärta

1. O, hur länge ska ett hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Ja, hur länge ska ett öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som är uppenbarad vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgänglig profetias
löftesord sej här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sej med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är Ordet,
Vägen, Sanningen och Livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet. 

Guds folk för sin Konung ska sjunga

1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 
till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände
mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,
vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,
men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar
och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära
som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Hosianna, Davids Son, var välsignad, löftets kung

1. Hosianna, Davids Son,
var välsignad, löftets kung!
Prisa honom, Herrens folk
och hans segermakt besjung!

2. Hosianna, Davids Son,
än ett nådens kyrkoår,
tid att vända om och tro
av din kärleks hand vi får.

3. Hosianna, Davids Son,
altarbordets vin och bröd
är du själv, som räddar från
mörkrets välde, synd och död.

4. Hosianna, Davids Son,
du som trampar ondskan ned;
snart basuners segerton
blåser in ditt rikes fred.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Jerusalem, höj upp din röst

1. Jerusalem, höj upp din röst
och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand
skall råda över alla land.

2. Som sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

3. Som salighetens sändebud
till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår,
och glädjen följer i hans spår.

*4. All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Kom, Konung, kom i morgonglans

1. Kom, konung, kom i morgonglans,
och låt det visa sej
att riket, äran och all makt
för evigt tillhör dej!

2. Kom härlig som när himlens sol
går upp med gyllne glöd,
och inte som den gång du kom
till hån och kamp och död!

3. Kom, konung, kom i morgonglans,
driv mörkret ut direkt
och tänd den underbara dag
som aldrig mer blir släckt!

4. Kom härlig med den fredens tid
som Skriften förutsagt,
då rätten ska få genomslag
och sanningen all makt.

5. Kom, konung, kom i morgonglans,
låt ljuset stråla klart,
det ljus ditt folk har väntat på.
Kom, Herre Jesus, snart!

O du som skapat stjärnors här

1. O du som skapat stjärnors här,
du världens Ljus som evigt är,
du världens Frälsare, oss hör
när fram till dig vår bön vi för!

2. O du som sorg däröver bar
att världen så förlorad var,
åt syndare din hjälp du bjöd
då du tog på dig deras nöd.

3. När tiden mot fullbordan led,
du kom till oss från himlen ned.
Ifrån din Faders hus du for,
en jungfru fick du här till mor.

4. Du göt för världens skuld så svår
ditt rena blod ur djupa sår.
Som offer du till korset gick
och liv och frälsning där vi fick.

5. När världens sista tider gryr,
fiender samlas, vänner flyr,
du världens Domare, vi ber:
bered oss tills din dag vi ser!

*6. Ära ske Fadern och hans Son,
Guds Ande god i samma mån!
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

Tidens mått har fyllts till randen

Jag lyfter upp till Gud min sång

1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där 
och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!

*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis

och visdom, makt och styrka

tillhör dej, Gud, i evig tid,

som gett oss frid

och gjort oss till din kyrka!

Halleluja!

Med glädje ska

vi minnas det

i evighet

och dej i sanning dyrka! 

När första ljuset brinner

 


1. När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min! 

När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: "Kom,
för nu är tiden inne
att tro och vända om!" 

2. När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: "Se Guds Lamm!" 

När fjärde ljuset brinner,
då ser vi Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor! 


Text: Andreas Holmberg 2004, 2007 (34, 37 år) 

Advent är väntans tid

1. Advent är väntans tid,
vi väntar på Guds Son,
vi väntar på den frid
som kommer ovanfrån.
När storm det är på jorden
och mörkt i mänskobröst,
i tro på löftesorden
vi väntar Herrens tröst.

2. All jordisk makt ska dö,
Guds rike, det består,
det spirar likt ett frö
tills kronan himlen når.
Hans ord, vad än som sker oss,
består när allt förgås,
och livet som han ger oss
ej mer av döden nås.

Hör du rösten? Ser du mannen?

Alt. koral: